...eller vissa av alla dessa dagar som är mitt liv önskar jag en lucka i golvet
att försvinna ner i.
Idag gjorde jag det där pinsamma, det där som det skämtas om
men aldrig har hänt i verkliga livet. Inte för mig i alla fall.
Jag skulle hälsa ett fyrtiotal personer välkomna till minnesstund.
Snabbt behövde jag pudra näsan som vi kvinnor gör.
Vi går ju inte på toaletten.
Och vad händer?
jo jag kommer ut, slår i ett glas så att sorlet tystnar,
ett barnbarn teaterviskar lite fnittrande
"du ska nog rätta till klänningen lite"
Jag rättade till klänningen prudentligt.
Och snabbare än snabbt.
På tal om klädkoder.
Muntra skratt och min klänning på plats.
Hett tips.
Kolla klänningar och kjolar innan ni klirrar i ett glas.
Min årets pelargon mår inte bra.
Sofia hjälp!!!!
Jag lyckas alltid med pelargoner
men inte nu.
Bara så att ni vet.
Detta är inte min garderob.
Nej, nej och åter nej.
Och om det nu händelsevis råkar vara det
så är det maken som stökar till,
i min garderob.
Gympaskorna överst behövdes efter denna dag
på långpromenad tillsammans med Otto.
Kramar till er
och detta var en ytterligare del av Josannes utmanarvecka.
Nu blir det jordgubbar i mängd.