Tack för omtanke

TACK!

för all omtanke om Otto.

Förvånansvärt pigg är han för att vara sjuk,

tumörer av elak sort och blödande diareér.

Vi tar en dag i sänder och han ska få leva 

ett gott hundliv med mycket nosande och tuggbenstuggande.

Ligga under täcket i famnen på soffan.

Skälla hur mycket han vill på grannens cockerspaniels.

Vandra längs med Göta kanal.

Hundgodisinköp med husse på Granngården.

Ja allt det där han tycker så mycket om.

En vecka eller ett halvår,

varje dag en tillsammansdag.

och nu gör vi natt

och tänker att sorgen och glädjen vandrar på samma vägar.

När hjärtat hoppas

att det finns bot och bättring för min älskade, älskade Otto hund.

Min vapendragare under snart 12 år.

Ibland blir orden överflödiga,

hoppet finns i våra hjärtan,

men ingen ska behöva lida,

det är vårt ansvar som matte och husse.

Nu går vi och lägger oss på täcken framför en sprakande brasa,

Ottos favoritplats här hemma.

Kram på er därute

Ibland så sätter den in...

 den stora predikoångesten, duger, duger inte,

förkasta. stuva om, låta hjärtat tala,

hur tänker jag egentligen om vissa saker,

rätt psalmval osv.

Då är det bra med en kökspall att sätta sig på och låta fötterna dingla,

förpesta tillvaron för maken som tvingas resonera tankar hit och dit,

han, den snälla som kommer med största koppen the och förtroende.

Jag tittar på några gamla bilder

som

 en vägg fylld av handavtryck i Älvestads kyrka,

makens hand som finns där mitt bland de andras,

avtryck in i evigheten.

 eller Otto-bilder, han som nu tycker vi borde sova istället för att sitta vid en fånig dator.

 Själv hittar jag bilden över ett livets förunderligheter,

det lilla höstnakna trädet som hittat sin väg genom ett gammalt elskåp. 

"Att leva tillsammans"

tema för söndagens predikan

enkelt och svårt på en och samma gång.

Kram

Oförhappandes indragen

Förra helgen gjorde maken och jag snabbvisit hos föräldrar och makens dotter med familj i Oskarshamn-Kalmar-Nybro, födelsedagsbarn skulle firas, pappa kollas till på sjukhuset, hjälpsändningskartonger till Rumänien skulle packas och bäras, mat skulle ätas och tårta frossas.
En hastig sväng i Kalmar resulterade i söta Jacquard jacket i den  mest älskansvärda av blåblåa färger. Maken drog nämligen hastigt och oförhappandes in mig i en för mig helt ny butik, aima (jag försökte länka men...), med sötaste och raraste personalen och fint utbud av kläder för olika tycke och smak. Ut kom jag med en dinglande påse på armen och solsken i blick.

Fredagskram

JULTIDNINGSMANIN SLÅR TILL

OCH DETTA ÄR BARA BÖRJAN!

I övrigt tänker jag försöka mig på att göra en Hilde under kvällen.

allt gott därute