Väskan är packad!

 Vikt 8,8 kg vilket är för mycket i min smak men ändå, det får gå.

Annars så tycker jag om att resa mer efter devisen

"med Guds hjälp och en tandborste så klarar man sig utmärkt"

ja kanske med den ultimata armékniven på släptåg då men sen.

 Reselitteratur

 Hit går färden och hyrbil väntar förhoppningsvis för att ta oss runt ön.

Vi samlar på öar nämligen. Också.

 Resestassen, pleasejeans, hyfsat bekväma skor och överdelen som just nu består av linne och kofta. 

 En sur Otto, som tyvärr inte blev bra på bilden.

Men han blir inte lämnad ensam mer än i ca 15 minuter 

för sedan är det fullt hus här av hundpassare och husväktare!!!

 Ja och så blev ju bänken, den blå min, tjoho för den.

 Och nu då till en av livets gåtor.

Varför bor jag inte i ett gammalt falurött hus med vita knutar, glasveranda,

hundar, hästar och vinbärsbuskar

utan i ett 70-talshus med joddlarbalkong.

Guds vägar med oss är outgrunliga, jajamensan.

Kramar på er och på återseende!

Hjälp en totalt icketeknisk madam!

Så här är det, jag har endast en arbetsmobil och tänker investera i någonting för privat bruk men vad?
mobil? iphone? 
märke? vad är bäst? och här får ni tänka ointelligent på gränsen till rent korkad när det gäller teknik.
Tänk enkelt, lättfattligt, snabbt, bra på resor etc och mm.
Kram och tack för hjälp

Även denna dag

 fick jag lite finare kläder på kroppen. Tyvärr har ju den suddiga bilden mycket övrigt att önska.

Ja, det har ju även nästa men jag skyller på att jag bara skulle se om klänningen och koftan fungerar i hop,

därav den högst eminenta upphängningen..

 Idag mötte jag upp bästa Pia, hon med ostbutiken i Vadstena,

för prat och mat i vackra Hagebyhöga, några km från Vadstena.

En fantastisk miljö med två gentlemän som sköter detta kombinerade

mat och trädgårdsställe.

Tyvärr blev de flesta foton som det första 

men här kommer i alla fall några.

 En rostig gris som gärna kunde få flytta till Motala.

 Fontän med liten groda.

 Gamla omklädda udda möbler i matdelen,

täckta med broderad och tovad ull.

Nu blir det Ottonad och auktion och vi får väl se om jag lyckas få med mig en gammal blåmålad jugarbänk hem. Jag har ju min budget.
Kramar på er därute!

Total tantförsoffning

 Flitig kan man inte ens med bästa vilja säga att jag varit den sista tiden, nej lat och försoffad är med ärligheten överensstämmande, basta. Nåväl, jag har väl hamnat i någon sorts semesterkoma där inte det minsta lilla blir gjort mer än att ligga i soffan och läsa böcker med en Otto hund liggande på min mage och hett the på kort avstånd. Sunkar helt enkelt mest.  Ja och så lite Ottonader på det iförd gräsligheter. Otto skäms för mig.
 Nåväl så masade jag mig ur semesterkoman en kort stund för att ta mig till återvinningen där detta bord eller blomsterbord bestämde sig för att följa med mig hem. Ja, inte vet jag hur det kom sig men 90:- fattigare blev jag och inte tänker jag ha blommor i blomsterlådan utan lite sand, gotlandssten och några blockljus och sedan får det flytta ut på altanen.

 Och så ska jag sitta där och beundra mitt armband i saphire från Odd Molly där i ljusen, bordet och armbandet matchar varandra så bra förstår ni.

 I övrigt så har maken nyss kommit hem från Rom med lite trevliga viner att fylla den gamla vinkorgen med. För övrigt fyndad i Askersund förra sommaren, ja korgen alltså. Hur kunde för övrigt en allmogefantast köpa någon form av retrobord? livet är fyllt av stora mysterier att grubbla över.

 Andra mysterier är varför makens resväska står på köksgolvet eller så var det Otto som promt och mycket bestämt skulle ligga i den och eftersom Otto bestämmer i detta hem så är den kvar där till nästa resa. Otto kanske skulle ha en inredningsblogg förresten.

 Själv fick jag en trevlig Italiensk pastakokbok från Rom där varje rätt ligger upplagd på vackra fat och jag hävdar mycket bestämt att ja, det är en rolig kokbok men det går faktiskt inte att laga några pastarätter utan dessa tallrikar (det är straffet för att han glömde köpa fina armband hos nunnorna i Peterskyrkan).

 Såhär måste ju själva upplägget vara, det begrips väl ändå.

Nä, nu ska väl förslappningen kanske vara över för den här gången och jag får slänga på mig någonting mindre sunkigt och mina Carin Westerskor, ta maken under armen och dra på födelsedagsuppvakting.

Kram på er,  under kvällen blir det bloggenad hos er och jag längtar efter att se hur ni har det.

Kostcirkeln?

Jo, i min ensamhet tycker jag att det är viktigt att hålla sig till kostcirkeln.

Bara så att ni vet.

Mörk choklad med hallon,

vitt vin med hallon,

tidning, Navy CSI,

en Otto vid min sida,

maken i Rom.

För övrigt ledig och totalt förslappad.

Så kan livet också vara.

Kram och godkväll.

Bestulen och jag är inte glad, det är jag inte.

Det blir ingen bild här för då skulle ni få se en ilsken tant med håret på ända. Ilsken på en omgivning som inte kan skilja på ditt och mitt, ilsken och sur på mig själv som ständigt är naiv intill dumhetens gräns.
Så här var det, väninna I ringer och undrar om jag ska med ut till en liten gårdsbutik och jag hoppar snabbt ur målarstassesn, glider i en mollysidenklänning, jaja emellan hinns det med att få vatten och tvål på kroppen också och så iväg. Men här kommer förslaget upp att återvinningen ligger ju på vägen och vilken bra idé att stanna till då min son snart fyller år och har bytt till större bostad och hennes ätteläggar också flyttat. Nåväl, ni kommer ihåg mina fjuttiga kronor men nu talar vi presenter. Ser ett perfekt bord, inom budgeten dessutom. Vi sätter oss och tittar på bordet, jag lägger mina solglasögon, progressiva sådana och Dior, jag älskar dem, det gör jag, jag lägger dem bredvid mig medan vi tittar på bordet, när vi reser oss upp är glasögonen borta, väck och när jag gick till kassan för att berätta möttes jag bara av ett litet ryck på axlarna och ett torrt konstaterande  att jag kommer nog aldrig att se dem igen.  Nej det tror inte jag heller men ledsen, besviken och arg blir jag.
Och jag tror dessutom inte att mina glasögon har egna små ben de tassade bort på.

Kramar och godnatt

Slö, slapp eller med målarpensel i hand

Efter en helg med fyra dop och tre mycket rejäla och roliga dopkalas känner jag mig mer trind än vanligt.
Fredagens dop med ettåriga tvillingar som nyss lärt sig gå var ett underbart äventyr i vacker trädgård, gissa om dopvattnet, medtaget från Storsjön, var skoj. Efter bjöds på godaste vegetariska buffén och hemgjorda tårtor i lövad loge med regnet smattrande mot taket och ja, vi hann med dopen utomhus.
Lördagens dop med en tremånaders liten fröken i vackra Lönsås kyrka och storebror som stolt hällde upp dopvattnet i dopfunten och med många barn i kyrkan blir det livat på det bästa av sätt och jag fick så mycket hjälp av alla små barn. Maken som är präst där kommer nog inte att hitta alla sina pinaler hihi. Efter var det stort trädgårdstårtkalas och jag blev bjuden på egenodlade vidunderligt goda persikor, tänk persikoträd här i östergötland.
Söndagens dop i Skänninge kyrka av en liten knubbig Aurora. Auroras mormor är en av mina bästa vänner och vi brukar skoja om att vi fick barn tillsammans, vilket vi inte fick men väl samma dag och efter det har vi varit de bästa av vänner. Auroras mormor äger ostbutik så dopkalaset bestod ju givetvis av ostar av allehanda slag, bröd, kex, goda röror och tårta ovanpå det.
Alltså jag känner mig som om att fasta vore en bra tanke, eller ligga på soffan med en bok eller kanske borde jag ta målarpenseln i högsta hugg, klädseln tyder på det.

Kramar på er denna måndag och jag är ledig.

MED ETTHUNDRASEX KRONOR I PLÅNBOKEN

Ska jag shoppingroa mig för under hösten.

Jodå,

så här ska det bli.

Ni vet väl hur det är,

augusti är en månad för 

eftertankens kranka blekhet,

augusti är omstart, nystart, avslut,

tid för omprövning,

ny luft under armarna,

vemod och hopp,

augusti är månaden för nyvässade blyertspennor,

tankar som furmuleras i vad som är gott i livet

och vad som är lite mindre gott,

och nu tänker jag inte mat, även om mattankar inte är dumt.

Nyår är blaha blaha enligt mig, det är augusti som gäller.

Så efter en formidabel sommar när det gäller utökandet av garderoben

som jag är helt uppriktigt glad för så

infinner sig en sorts stilla förnöjsamhet.

Jag känner mig plötsligt nöjd,

det fattas egentligen ingenting,

det kommer en förbokad sjal, men sedan, nöjd och tacksam.

Det finns annat i livet som det behöver tänkas omkring.

Så under morgonens thedrickande så tänkte jag lite,

att klädshopping och loppisletande får under hösten börja med 

kontanterna i min plånbok

vilket visade sig vara 106:-

hahaha.

Om jag promt måste shoppa måste något annat lämna för samma belopp.

En utmaning och jag får se hur det går.

Det är sensommarens och höstens utmaning nummer ett.

Vi får väl se hur det går, jag är ju av den samlande typen.

Kanske är det dags för lite minimalism i mitt liv, nä inte det.

Kramar på er och nu är det dop igen.

JAG ÄR TOKIGT KÄR I EN KLÄNNING

 SPEED DRESS!

den ultimata klänningen,

ja för mig då.

 sammetslen, 

lite dekadent sådär,

tindrig,

mjuk,

liten glipa i ryggen,

fungerar nästan alltid,

sladdrigt skön,

 Och så här har jag tänkt mig det hela.

Orlov coat tillsammans med Speed dress

det här kan bara inte bli fel.

Tjiho!

Nu är det dop på gång igen!

Kramar

EN KJOL FLYTTAR IN

Först och främst, ett tack för hälsningar till Otto, natten har varit lite orolig för honom med några vändor ut i trädgården för att sedan somna gott nerbäddad i sängen mellan oss. Skönt ska det vara.
Just nu är Otto ute med husse på promenad så ut och gå vill han och satt framför kylskåpet det gjorde han och tyckte att vi var för trista med skonkost.
Mitt i allt så har denna skönhet hamnat här då jag var snabbare än snabbast när en annan skönhet hade bloppis, tack snällaste för den vackra kjolen och all lycka med förändringen av din fina och alltid inspirerande blogg. 
Invigning blir när maken och jag åker till Sicilien i slutet av månaden. Jag är så konstig så att jag tycker att det är roligt att ha någonting nytt med mig på resa, någonting som jag inte tidigare använt så till den här resan blir det två plagg. Förr reste jag i gamla paltor som kunde slängas efterhand, ni vet efter devisen "med Guds hjälp och en tandborste så klarar man sig alltid". ja livet och jag själv förändras och jag vet inte om det är till det bättre eller till det sämre. 
Nu blir det dop av ett par ettåriga tvillingar i en trädgård, det blir ett underbart äventyr.

Kramar på er och hoppas ni får en fin fredag

MED ORO I MATTEHJÄRTAT

En högt älskad Otto hund är just nu inte sig riktigt lik, han börjar komma till åren, 11,5 för att vara exakt, lite tröttare, lite försiktigare, ser lite sämre men det är egentligen naturliga ålderstecken. 
Min oro däremot handlar om blodblandade diareer och vi hade idag möte med bästa veterinärtanten som kollade och undersökte och som frågade och donade och vi fick förhållningar och medikamenter för Otto, jag vet nu inte vad han tycker men husse och matte ska följa dem till punkt och pricka. Ja, ni märker här att jag har full tillit till hennes kompetens och Otto tyckte om henne och då är det en bra veterinärtant. Ja, så ska vi dit på måndag igen för återbesök. Men fylld av oro är jag och det är just den oron för en älskad Otto som är baksidan av att leva tillsammans med djur, men all glädje det ger väger upp ängslan. Att som ikväll ligga med Otto i famnen på soffan, höra hans andetag när han sover, smeka de lenaste av hundöron, tassarna som rör sig lite, då känner jag en stilla lycka som är oändligt mycket större. 
Ja och så har faktiskt Otto varit lite hjälte idag. Vi mötte en liten Cavalier king charlestik under vår  promenad och hon hade svårt att gå. Det visade sig att hon hade blivit attackerad av två hundar och så illa biten för en vecka sedan att man inte trodde att hon skulle klara sig. Hela sidan på henne såg ut som ett enda ihopsytt lapptäcke och hon var stel i ena sidan. Nu var hon ute på sin första lilla promenad och hennes husse och matte ville först inte att hundarna skulle hälsa på varandra men så fick de då göra det i alla fall och det var en syn det. De stod stilla och nosade på varandra, viftade på svansarna och "pratade" en bra stund. Jag är övertygad om att de berättade för varandra och den lilla tikens matte och husse var överlyckliga för de trodde inte att hon skulle våga närma sig andra hundar.
För övrigt hade jag ju tänkt att träffa skönaste Mollyvännerna nere i Skåne idag men Otto fick prioritet. Sånt är livet. För övrigt igen har jag visst någonting som kallas semester.

Kramar på er därute.

I arla morgonstund

Godmorgon!
Jag tänkte bara delge er ett par kommentarer på en av de teologiska bloggarna, längre har vi inte kommit .


"Svenska kyrkan har stor anledning att känna tacksamhet mot de grupper som bl.a sett till att öppna kyrkans ämbete för kvinnor". Citat av manlig politiker
Dessa ord bespottas med dessa och fler liknande kommentarer och jag citerar
"Jo, det var komik på hög nivå. Ska kanske den som blivit våldtagen tacka förövaren" citat av kvinna
" "en ovän har gjort detta" för att citera Skriften och denna ovän njuter i fulla drag" citat av man


Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet, bli heligt ilsk eller bara bli innerligt trött på sakernas tillstånd. Att få det till att reformen med kvinnor som präster är att likna vid en våldtäkt på kyrkan är att enligt min mening att ha passerat en anständighetens gräns. Vi kan tycka och tänka olika om saker och ting men när samtalet blir så här lågt då upprörs jag i mitt inre. Så det så.
Ovännen är för övrigt satan, kaosmakt, djävul, ondskan.
Denna dag kräver lite sidenfras.


Ps. Ni får faktiskt ursäkta men ibland rinner sinnet liksom över på denna tant och jag hade kunnat skriva långt och länge omkring detta men det här var bara lite hastigt skrivet. Nä nu tar vi tag i denna dag.


Kramar på er.


PS. i mitt upprörda tillstånd såg jag mig nödgad och därtill tvungen att köpa ett par Hunter gummistövlar på Campadre.