Stackars brevbäraren beklagade sig för makens gode vän,
alla dessa paket,
vad gör de där människorna egentligen?
ingen rast och ingen ro för en stackars postiljon.
Mjuka paket och hårda paket i en aldrig sinande ström.
Nåja, det skojades med ett skratt i mungipan men
lite allvar var det kanske bakom.
Och om jag ska vara ärlig så är det ju inte paket varje vecka
till vår brevlåda eller numera paketlåda.
Innehållet visas i morgon men lite förälskad är jag allt.
Ja, och så hamnade maken och jag på torget i Motala,
mat från världen skulle det vara,
vilket snarare var
mat från Europa,
inte sämre det.
Hem kom vi med
Italienska frestelser,
Engelska ostar,
Gotländskt rosévin (från systemet givetvis)
Östgötajordgubbar.
Ja, då så tar vi en liten fredagskvällsfrossa.
Kramar på er!