Narcissus del två.

 "Har du öppnat postorderfirma?"

makens kommentar när han hämtade in posten.

Fräckheten själv personifierad, det är vad han är.

 Bah och fnys säger jag.

Och dessutom så ska man väl skicka paket och inte få om man

har en postorderfirma?

Men här pratar vi finfint paketinnehåll.

Det lilla så att jag slipper frysa och jag visar senare.

 Men nu har denna skönhet kommit hit igen.

Ni kommer kanske ihåg att jag hade en som var något stor,

raringen fick flytta vidare och flytta vidare igen.

Saknad av mig, efterlyst men icke.

Plötsligt finns hon bara där framför mina ögon på Tradera,

jag inser att jag är på konfirmandläger när auktionen går ut, mailar den trevliga säljaren 

med frågan om det går bra att jag lägger bud trots min bortavistelse.

Det går utmärkt bra, jag lägger bud 

och tjoho!

när jag kommer hem visar det sig att jag vann budet.

Hem kom klänningen idag

och bara för att erkänna för er här och nu så gissa vad.

Ungefär lika för stor som storleken större var är denna för liten.

Ridå eller keso några dagar?

Nej, nu är det dags för lite brudpar och liten bebis.

Kramar på er därute?

Tre bilder, en dag...

 Jag har äntligen röjt ur förrådet som ska bli min klädkammare, vilket per automatik betyder saker

på andra fria ytor istället, lite som ett dominospel med andra ord.

I morgon ska furupanel målas, något galant golv hittas, vet ännu inte vad men

jag hyser kärlek till sisalmattor men jag vet inte än.

Jo jag vet att den illgröna plastmattan inte ska dra mina blickar till sig.

Sedan blir det hyllor, klädstänger och ett pysslande.

Min klädkammare blir inte stor men den blir min.

 Mitt i allt stökande fastnade jag givetvis framför ett program om teologi

och funktionshinder, spännande men samtidigt inga särskilt nya tankar.

Ja och så hittade  min dopklänning fram, 

lite nostalgi mest eftersom mina två döttrar har döpts i den
och min farmor har sytt den. 

Ja det var en del av min dag det.

På mig har jag haft en gammal trotjänare till klänning från Amore Spare Integritas,

skön och urblekt.

Kram och nu dags för bloggenad. 

Varför dessa popcorn?

 Nu har vi då kommit till avdelningen knäppa ovanor i mitt liv.

Det är så här livet också ser ut, det består tyvärr inte bara av vackra Mollyklänningar att svassa runt i.

Nänä, fram med ovanorna i ljuset bara.

 Det är nämligen så här det ser ut när jag kör mellan Oskarshamn och Motala,

inte mellan Motala och Oskarshamn.

På väg hem från besök hos mina föräldrar så stannar bilen av sig självt i Vimmerby,

den bara rullar in på macken även om det fullt av bensin i själva bilmagen.

 Ut från macken vandrar jag med popcorn, the och mineralvatten.

mumsmumsmums...

Men jag tröstar mig med att jag är ju inte mer än människa

och att människor faller för frestelser, det tillhör det här med att vara människa.

Allt gott och kram från en som är popcorndäst för tillfället.

Popcornen tillhörde gårdagen, idag gäller jordgubbar och keso. 

Utsikt över sovande Otto

Godmorgon eller kanske är det god förmiddag.
Här sitter jag med färg i håret, jag som hade lovat mig själv att låta betydligt bättre personer på det här med hårfärg sköta den saken, frisörer exempelvis.
Nåja, lite bättre kanske det blir så jag slipper gå omkring med tristaste utväxten.
Sedan är det full fart här idag med konfirmation för en grupp ljuvliga konfirmander. En dag av helighet och stolthet och lite nervositet som det ju ska vara. Efter det åker jag med äldsta dottern till Oskarshamn för ett kort besök hos föräldrarna.
Ja och så Otto då, så här ligger han på gästsängen oftast när jag sitter vid datorn vid ett gammalt skrivbord bredvid, sover gör han, vänder sig ganska uttråkad om då och då och undrar varför datorn ibland är viktigare än promenader och mat.

Kramar på er.

Ett par händer, garn i blått och en virknål.

 I kassen som så plötsligt dinglade från handen när jag bara som hastigast 

och knappt hann in på NK i Göteborg råkade bara denna rara 

virkade lilla sak befinna sig. Inte vet jag hur det gick till.

Men bedårad och förtjust är jag ju givetvis.

En liten aning kär , det måste erkännas.

Tänk vilken god smak jag har så där i all hast.

Ytligt så det förslår och blir över.

Men sannaste glädje.

Blå glädje, dessutom för halva priset.

Vilket är tokgalet högt ändå.

Ja priset givetvis inte glädjen.

 Jag njuter av vackra detaljer.

Lägger in i silkespapper.

 Den blå raringen får vänta på augustis Italienresa.

Det känns fint tycker jag.

Lite väntan och lite längtan.

Nu önskar jag bara ett armband från OM i indigo.

Någon som vet var?

 Ja så fyndade jag ju denna lilla virkade påsväska för 15:- på loppis,

också den handvirkad av ett par händer, kvinnohänder anar jag.

Kramar på er och nu väntar jobb.

Packa upp.

Ja, så var jag då hemma igen i det enkla kället.

Skönt även om vi har haft ett perfekt läger med

lagom av nöjsamheter och allvarsamheter.

Ömsom regn och ömsom sol, svensk sommar med andra ord.

Konfirmander som jag av ren och pur glädje klappar händerna åt.

Ja och så en snabbsnabb tur in på NK

och av någon sorts outgrundlig anledning så

bara hängde det en påse på min ena arm när

jag hastade ut därifrån.

Jag begriper ingenting.

Kramar och godnatt.

och vad hade inte älskade maken hittat på bakluckeloppis när jag inte kunde hålla mitt vakande och kärleksfulla öga på honom, jo en ångmaskin, det är just vad detta hushåll behöver mest av allt.

Jag tänkte att ni ville veta. Nu har vi två.


Och hjälp vad mycket att läsa ifatt.

Ja visst ja!

 Paketen var det ju.

En länge eftersökt, som jag missat tidigare.

En mycket spontanklickad från Tradera som säkert kommer att bli favorit. 

 Bakers cross blusen, spontanklickad för en mycket förmånlig peng.

Anar att den blir en favorit i den Solidska Mollyroben, tycker om allt med den.

 Klänningen, som jag missat några gånger men nu är hon här.

Och stanna ska den lilla Mollypärla.

Fin till vardags och fin till lite finare.

Nu är det dop av en liten August

och sedan bär det iväg med konfirmanderna på läger.

Hå och hej på några dagar.

Kramar och allt gott till er.