Jag har funderat en aning på det här inlägget därför att jag skulle önska att det blev ett inlägg som fullt ut visar min avsky mot anonym feg nätmobbing och ryggradslöshet. Jag ska nu inte skriva så värst mycket mer om det just nu utan jag vet att ni förstår vad jag menar. Mina tankar går till superba Odd Josanne (förlåt men jag har inte lärt mig att länka vidare än men det kommer) som fick fula anonyma påhopp i sin blogg angående sin klädsel. En klädsel och stil som är vansinnigt snygg på henne. Hon hade ve och fasa, fransig tunika på sig människan men det underbara hände att fler satte på sig fransig tunika dagen till ära, som en protest mot nätmobbing och för att människor ska få bära vilka plagg de vill. Det är ju ändå bara kläder och det viktigaste är väl ändå att försöka vara lite hyfsat snälla mot varandra.
Så därför tadadaoch fanfar FRANSEN I MITT HJÄRTA
Fransen har alltid funnits i mitt hjärta, vet inte riktigt varför, jag är en sådan som kan finna nöje i att en sen kväll rätta till fransarna i de gamla handvävda trasmattorna så de ligger där rakt och prydligt, inga lampskärmsfransar dock, men på kläder och boots...det är som om jag inte kan få nog, det kan liksom inte bli för mycket fransar. Klart det kan i verkligheten men i mitt hjärta är det en helt annan sak.
Mockajackan här ovan är säkert minst 25år och alltid högt älskad, varje gång jag tar fram den påminns jag om den där gången på det stället där man handlar goda viner och det klev fram en något lite överförfriskad man och gav mig en stor kram och hojtade högt att det var baske mig den snyggaste jacka han sett, pinsamt då, roligt minne nu. Bootsen är inte riktigt så gamla men nära på och många mil har vi gjort tillsammans.
Odd Molly och alla fransar då? Många förknippar ju Odd Molly med pluttinutt, den inre lilla flickan, volanger, ja ni vet ju tongångarna. Men nänä Odd Molly är ju fransens eget förlovade paradis här på jorden så måste det väl vara. Älskad är Odd Mollyfransen av vissa mindre älskad av andra. Här ovan är jag iförd vacker fransig skapelse som jag ju glömt namnet på just nu. Observera, det är plagget som är vackert. Annars ligger det en liten drös eller samling Mollyfrans på gamla slagbordet. Det får bli fransens vecka det här, veckan innan domsöndagen, den hoppfyllda.
Kramar
Vad kul att du börjat blogga!
SvaraRaderaAngående fransars vara eller icke vara så tycker jag personligen att det både kan förgylla eller förstöra ett plagg. Jag gillar själv inte att ha fransar på mig men tycker att en del passar toppenbra i det. Som med så mycket- fint på andra men en mindre katastrof på mig själv. troligen för att jag inte känner mig bekväm i det.
Tur att alla är olika.
Kram
P
Hallelulja! Så sant som det är sagt! Kram på dig:)
SvaraRaderaSeptemberflicka!
SvaraRaderaVad glad jag blir att du har hittat hit. Jag är så mycket nybörjare på det här men tar en liten sak i taget. Visst är det märkligt det där att vissa saker kan gå bra på andra men inte på sig själv. Själv skulle jag aldrig kunna ha en kort kjol men kan tycka om det på andra. Jag är ju ofta strikt klädd i min tjänst där inte allt fungerar vid varje tillfälle och trivs och tycker mycket om även det stilrena.
Kramar från Eva
Linda!
Kram på dig själv och vilka bedårande kattungar ni träffade i dag.