Jag är en samlare, det är bara att konstatera.
En del föds till minimalister, inte jag.
Samtidigt har jag inte särskilt svårt att lämna.
Gillar tanken på en flyttkartong och en bag på axeln.
Det finns egentligen bara en handfull av tingen som jag uppriktigt skulle sörja.
Pärlhalsbandet jag fick när maken friade i vattnet på ön Gozo.
De engelska parhundarna jag fick av mormor när jag döptes.
En liten plåtburk som farmor hade polkagrisar i.
Några av barnens pysslade saker.
En tavla målad av en ung mycket begåvad konstnär som tyckte att det här livet inte var bra att levas.
En gammal lampa med långa glasprismor som jag förälskade mig i redan i tidiga tonår, sparade,
gnetade, gick till antikaffärn nästan varje vecka för att andäktigt titta på den underbara.
När mina hopsparade pengar äntligen räckte, den kostade då 1000:-,
förstå hur mycket pengar det var.
Jag gick stolt och lycklig till den lilla butiken,
lampan var borta
jag grät stora tårar.
På min 18-årsdag ett par år senare fick jag ett stort paket,
kunde inte begripa innehållet.
Där fanns lampan och sedan den dagen håller vi ihop.
Lampan och jag.
Tyvärr ligger den nu i en låda i väntan på att hängas upp.
Nu kan man ju fundera på vad några av mina äldre klänningar har med saken att göra.
Ingenting egentligen,
orden levde liksom ett eget litet liv.
Eller jag skulle ju skriva lite om samlande.
Jag samlar ju inte allenast på Odd Molly,
ack nej.
Gamla retroklänningar är inte dumt alls
även om det samlandet oftast är på sparlåga.
Och tar mycket plats,
sällan eller aldrig används för att jag inte får på mig dom.
Vilket påminner mig om sparhunden, den måste ju få ett inlägg.
Men tygerna och modellerna.
Det görs nästan inte längre.
Jag riktigt njuter och fröjdas.
Här är ett litet urval av min samling.
Den lilarutiga från före detta svärmor.
Den svartgrönrandigt skimrande från Röda korset.
Den handsydda spetsklänningen från en kyrklig loppis.
Nu är det dags att ta tag i sin tisdag,
här finns mycket att dona och greja med.
Först väcka Otto för morgonsvängen.
Sedan lång dags jobb.
Kramar till er!
Ja, men så är det ju. Egentligen vill jag ha alltid leva med lätt kappsäck och kunna ge mig iväg när någon ingivelse faller på, men sedan är det kanske inte riktigt så i verkligheten ändå. Kram
SvaraRaderaÅ dessa härliga saker som bär på minnen! Jag har en handsydd balklänning i rött atlassiden efter min mormor. Tar på den ibland och sveper och svischar genom rummen och kråmar mig framför spegeln :)
SvaraRaderaKramar
Katinka!
SvaraRaderaMen tanken och känslan av att sakerna egentligen inte tynger är skön på något sätt tycker jag eller också är det en form av lyx när man har det tryggt.
Kramar till dig
Rosen!
Men å vad vacker du måste vara, vi får ha en träff där vi sveper fram vackra klänningar och smuttar på trevligt bubbel och blir yra och babblar om högt och lågt om vartannat. Kramar från Eva
Jag är ingen samlare, men jag värdesätter verkligen ärvda saker från min fina mormor som gick bort för ett år sedan. På något vis lever hon kvar i mitt hem. Svårt att beskriva...
SvaraRaderaKram
Jag är ingen samlare direkt. Men har svärföräldrar som är som hamstrar. Blir hemskt den dagen dom flyttar från hus till lägenhet;) Kram
SvaraRaderaHilde!
SvaraRaderaJag förstår din känsla av ärvda ting från en älskad människa, jag tror att vissa saker hjälper oss att komma ihåg, minnas särskilda tillfällen, dofter osv. Kramar till dig.
Linda!
Haha, det bor nog en liten nördig samlare i ditt inre, jag tänker på skorna och dina kläder i prydliga rader med tagsen ordentligt på galgen. Kristallkronorna ska vi inte prata om. kramar snygging
Jag är ingen saksamlare (samlargenen gäller alltså bara skor och kläder ;-), men skulle gärna haft lite retro hemma. Lite för mycket IKEA och Åhléns här... Å andra sidan är jag inte så mycket för mormors loppisfynd.
SvaraRaderaKram kram
Oslotigern!
SvaraRaderaJag tycker om att samla och går gärna på loppisar och antikaffärer, köper gärna någon tavla och så har vi galet mycket böcker. Samtidigt vill jag ändå hålla det hela ganska stramt och inte fastna i saker. Jag håller på att göra iordning min egen lekstuga där lite samlingar kan hålla till.
Men hade inte Oslotigern kuddfodral och servetter i mängd och i stor ordning?
Kram från Eva