STÄNDIGT DESSA GRUBBLERIER

Ständigt och jämt drabbas jag av dessa garderobs och klädgrubblerier och det känns å ena sidan lite skoj sådär och  å andra sidan en ganska knepig sysselsättning av min arma hjärna. I går kväll exempelvis ägnade jag en del tid åt att bläddra bland mina klänningar, bläddra i Sköna hem, klappa Otto, klappa lite på mannen och lite annat smått och gott.
Jag har ju haft lite garderobsrensning här hemma, vilket inte är samma sak som att garderoben minskar i omfång, nej då, tro inte det utan jag har sålt sådant som inte riktigt är jag eller inte fungerar i mitt liv. Men så i går kväll kände jag plötsligt att inte en pinal till lämnar min garderob, inte en enda (utom de som nu är på Tradera). Alla mina plagg som jag har nu tycker jag vansinnigt mycket om samtidigt som att det inte är mycket av det jag sålt som jag faktiskt saknar och det jag saknar fungerade ändå inte. Det var i går kväll det.
I morse när jag vaknade funderade jag lite så här, Annie Oakley den vackra som jagades och jagades och nu finns i min garderob, tror ni hon får komma ut på vift, ack nej, inte en enda gång har hon fått lufta sig vilket däremot den lilla svarta Sigh dress har gjort åtskilliga gånger, alltifrån 50-årsuppvaktning till jobb.
Varför köper jag egentligen en mängd klänningar som bara hänger och inte satsar på en garderob som faktiskt används hela tiden. Nu går det ju att komma med invändningen att det är trevligt med klänningardelux och det är ju det jag tänker men Annie är ju inte ensam om jag så säger.
Hur tänker ni andra?
Nu ska jag hoppa hur klädgrubbleriet och ägna mig åt annat som syförening, dopbarn, predikoskrivande och annat smått och gått.

Kramar till er och ha en fin tisdag!