Det blir ingen bild här för då skulle ni få se en ilsken tant med håret på ända. Ilsken på en omgivning som inte kan skilja på ditt och mitt, ilsken och sur på mig själv som ständigt är naiv intill dumhetens gräns.
Så här var det, väninna I ringer och undrar om jag ska med ut till en liten gårdsbutik och jag hoppar snabbt ur målarstassesn, glider i en mollysidenklänning, jaja emellan hinns det med att få vatten och tvål på kroppen också och så iväg. Men här kommer förslaget upp att återvinningen ligger ju på vägen och vilken bra idé att stanna till då min son snart fyller år och har bytt till större bostad och hennes ätteläggar också flyttat. Nåväl, ni kommer ihåg mina fjuttiga kronor men nu talar vi presenter. Ser ett perfekt bord, inom budgeten dessutom. Vi sätter oss och tittar på bordet, jag lägger mina solglasögon, progressiva sådana och Dior, jag älskar dem, det gör jag, jag lägger dem bredvid mig medan vi tittar på bordet, när vi reser oss upp är glasögonen borta, väck och när jag gick till kassan för att berätta möttes jag bara av ett litet ryck på axlarna och ett torrt konstaterande att jag kommer nog aldrig att se dem igen. Nej det tror inte jag heller men ledsen, besviken och arg blir jag.
Och jag tror dessutom inte att mina glasögon har egna små ben de tassade bort på.
Kramar och godnatt
Usch så jättetråkigt. :(
SvaraRaderaPå något sätt önskar jag att du kunde få tillbaka dom i morgon. Hoppas.
kramar
Så ledsen och besviken jag blir på mänskligheten... Igen, tyvärr...
SvaraRaderaHoppas hoppas också att de på något sätt hittar till dig igen... KRAM!
Fy fy fy så bedrövligt! Tråkigt för att det är mycket pengar, tråkigt när de är älskade, men mest tråkigt för att man blir så besviken på hur det fungerar! Hörde just om en kompis dotter som blivit av med sitt älskade plastdiadem i omklädningsrummet på simhallen. Kostar nästan inget men var älskat och samma där, en första inblick för ett barn att man inte kan lita på andra!
SvaraRaderaKram
Usch, det är så himla trist att man konstant måste vara på sin vakt på det viset, det är ju även själva känslan att blivit bestulen som är minst lika hemsk. KLem
SvaraRaderaFy så trist...hur fräck får man bli.....
SvaraRaderaKram Titti
Linonberrie!
SvaraRaderaHoppas det gör jag också, känns bara så trist.
Kramar
Josanne!
Jamen man blir så besviken, både på sin omgivning men även på sin godtrogenhet. Kramar
Nena!
Det är så, tilliten får sig en ytterligare törn och extra tråkigt när ett barn drabbas och det är inte alltid pengarna utan känslan, någon krafsar på ens inre.
Kramar
Flipfloppan!
Så sant och riktigt, den där känslan, att behöva tänka hela tiden vad man gör och inte gör.
Kramar
Titti!
Just det, hur fräck får man bli egentligen och personen måste kunna sin sak.
Kramar
Fy vad tråkigt! Och man blir verkligen förbannad! Kram
SvaraRaderaTråkigt verkligen!
SvaraRaderaMen jag envisas med att tro på människan ändå. För om jag ska gå och vara på min vakt hela tiden blir mitt liv så otroligt trist. Så om ägodelar säger jag som Karlsson på taket:
Det är en världslig sak.
Odd me!
SvaraRaderaDet värsta är väl att jag blir mest arg och ledsen på mig själv. kramar.
Helen!
Livet är väl som i psalm 779 " Vi ska springa mot nya nöten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Gud skapat i dem är större än all makt och ondska vill".
Jag tänker som så att vi människor bär både att göra gott i oss och att göra ont, det är så att vara människa, ingen är enbart ond eller enbart god även om jag bär försoningens hopp i mitt hjärta ständigt.
Kontentan blir att jag kommer fortsätta att gå in i affären med bilnyckeln i låset osv.
Och ägodelar är värdsligt när man har dem, när man har det hyfsat tryggt, tak över huvudet, får äta sig mätt, inte ständigt oroa sig för att en tappad liter mjölk är att den dagen blir det ingen mer mjölk osv.
Lider man brist är ägodelar ingen värdslig sak.
Jag har med lite snålande råd att köpa mig ett par nya glasögon men för alltför många blir det inga nya glasögon alls även med självförsäkring om nu försäkring finns alltså.
Kram på dig Helen och jag gläds uppriktigt över att du sätter igång tankeflödet.
Ska förresten läsa om Karlsson på taket som jag minns som en liten surmagad egoistisk farbror.
Jo ett riktigt litet ego är han Karlsson. =)
RaderaJag förstår hur du menar och det är också en del av sanningen. Men för just mig funkar det inte att vara på min vakt, misstro folk och inte tro gott om alla.
Jag är hellre lycklig i det jag tror på och är helt övertygad om att man drar till sig det man tänker på = jag tänker hellre bra saker.
Skickar nosgos till Otto som jag hoppas mår bättre.
Men vad tråkigt, och jag förstår gott att du blir sur. Det är inte ok att stjäla även om det är världslig sak.
SvaraRaderaKram
Att det ska vara så svårt att låta bli det som inte är ens eget:( Trist, glasögon är inga billiga saker......Kram
SvaraRaderaHilde!
SvaraRaderaJa, jag blir sur och dessutom är de ju inte till någon nytta för någon annan. Kramar
Linda!
Nej det är just det och då kan man ju undra hur mycket som själs runt omkring en egentligen. Kramar
Grrr! Så förbannad jag blir. Hoppas dom blir riktigt yra i huvudet av att de är progressiva och kanske grämer sig över att de inte kan använda dom!
SvaraRaderaStor kram