Möte i ett regnigt Motala

 Ni vet hur det är, ett hastigt möte är bestämt med en människa som man aldrig mött i det verkliga livet, lite nervöstpirrigt är det allt, tänk om den där pinsamma tystnaden infinner sig, den som inte går att luckra upp trots tafatta försök, ja ni vet allt sånt där som är just mänskligt.
Men det allt för snabba mötet med raraste Pernilla var ett möte som gav mersmak, babbebabbbebabbel, ja så lät vi en stund av våra liv. Jag gick från vårt möte och var bara så där lättsamt glad och varm i hjärtat.

Ja och så är jag glad över att Pernillas klänning flyttar hit. Mycket glad och mycket förnöjsam.

Nu ska jag ta en sväng i bloggenadspåret.

Kramar