Hur kan det egentligen komma sig att..

 när det ligger en hel och ledig lördag framför mig så blir den till mer av en feber och Alvedonlördag och mindre av goda vänner som kommer på middaglördag. Trist och inget skoj alls.

 Skoj däremot är att det kom paket i går från bästa Katinka med finfint och efterlängtat innehåll i form av stickad klänning med fjäril på ryggen och blommor i skärpet. Tjoho liksom eller hur jag nu uttrycker mig en Alvedonlördag. En gång i tiden hade jag klänningen och sålde den, vilket var synnerligen korkat gjort eftersom den var en favorit. Jag hade nämligen en teori ett kort tag att om jag sålde favoriterna så var jag tvungen att använde de där stackars plaggen som hängde där så sorgligt bortglömda i klädkammaren. 
Det är av misstagen vi lär oss som det så vackert heter men nu är ordningen och sinnesfriden återställd.

 Jag är ju inte endast en Odd Mollysamlare utan det råkar händelsevis finnas lite fler samlingar i mitt och makens hem, några frivilliga och några har bara blivit som den lilla samlingen av rådjur som fyndas då och då på loppis och glöm nu de bruna fula fönsterbågarna. Några luggslitna gamla nallar bor här hemma i en fulfurubokylla. Det händer alltsomoftast att någon nalle tycker att just vårt hem är ett bra hem att flytta till, trots fulfurun. 
Jag vet ju att det finns många olika tankar omkring samlande och samlare men för min egen del tycker jag mestadels att det är roligt och lärorikt. 

Nu blir det bloggenad, en massa the, djupdykning i godisskålen, kan någon klokare människa än vad jag är förklara varför detta sötsaksbehov när jag har feber.

Kramar på er!