Jag är en samlare, det är bara att konstatera.
En del föds till minimalister, inte jag.
Samtidigt har jag inte särskilt svårt att lämna.
Gillar tanken på en flyttkartong och en bag på axeln.
Det finns egentligen bara en handfull av tingen som jag uppriktigt skulle sörja.
Pärlhalsbandet jag fick när maken friade i vattnet på ön Gozo.
De engelska parhundarna jag fick av mormor när jag döptes.
En liten plåtburk som farmor hade polkagrisar i.
Några av barnens pysslade saker.
En tavla målad av en ung mycket begåvad konstnär som tyckte att det här livet inte var bra att levas.
En gammal lampa med långa glasprismor som jag förälskade mig i redan i tidiga tonår, sparade,
gnetade, gick till antikaffärn nästan varje vecka för att andäktigt titta på den underbara.
När mina hopsparade pengar äntligen räckte, den kostade då 1000:-,
förstå hur mycket pengar det var.
Jag gick stolt och lycklig till den lilla butiken,
lampan var borta
jag grät stora tårar.
På min 18-årsdag ett par år senare fick jag ett stort paket,
kunde inte begripa innehållet.
Där fanns lampan och sedan den dagen håller vi ihop.
Lampan och jag.
Tyvärr ligger den nu i en låda i väntan på att hängas upp.
Nu kan man ju fundera på vad några av mina äldre klänningar har med saken att göra.
Ingenting egentligen,
orden levde liksom ett eget litet liv.
Eller jag skulle ju skriva lite om samlande.
Jag samlar ju inte allenast på Odd Molly,
ack nej.
Gamla retroklänningar är inte dumt alls
även om det samlandet oftast är på sparlåga.
Och tar mycket plats,
sällan eller aldrig används för att jag inte får på mig dom.
Vilket påminner mig om sparhunden, den måste ju få ett inlägg.
Men tygerna och modellerna.
Det görs nästan inte längre.
Jag riktigt njuter och fröjdas.
Här är ett litet urval av min samling.
Den lilarutiga från före detta svärmor.
Den svartgrönrandigt skimrande från Röda korset.
Den handsydda spetsklänningen från en kyrklig loppis.
Nu är det dags att ta tag i sin tisdag,
här finns mycket att dona och greja med.
Först väcka Otto för morgonsvängen.
Sedan lång dags jobb.
Kramar till er!
