OTTO´S MATTE

lördag 20 oktober 2012

Ibland så sätter den in...

den stora predikoångesten, duger, duger inte,

förkasta. stuva om, låta hjärtat tala,

hur tänker jag egentligen om vissa saker,

rätt psalmval osv.

Då är det bra med en kökspall att sätta sig på och låta fötterna dingla,

förpesta tillvaron för maken som tvingas resonera tankar hit och dit,

han, den snälla som kommer med största koppen the och förtroende.

Jag tittar på några gamla bilder

som

en vägg fylld av handavtryck i Älvestads kyrka,

makens hand som finns där mitt bland de andras,

avtryck in i evigheten.

eller Otto-bilder, han som nu tycker vi borde sova istället för att sitta vid en fånig dator.

Själv hittar jag bilden över ett livets förunderligheter,

det lilla höstnakna trädet som hittat sin väg genom ett gammalt elskåp.

"Att leva tillsammans"

tema för söndagens predikan

enkelt och svårt på en och samma gång.

Kram

fredag 19 oktober 2012

Förra helgen gjorde maken och jag snabbvisit hos föräldrar och makens dotter med familj i Oskarshamn-Kalmar-Nybro, födelsedagsbarn skulle firas, pappa kollas till på sjukhuset, hjälpsändningskartonger till Rumänien skulle packas och bäras, mat skulle ätas och tårta frossas.
En hastig sväng i Kalmar resulterade i söta Jacquard jacket i den mest älskansvärda av blåblåa färger. Maken drog nämligen hastigt och oförhappandes in mig i en för mig helt ny butik, aima (jag försökte länka men...), med sötaste och raraste personalen och fint utbud av kläder för olika tycke och smak. Ut kom jag med en dinglande påse på armen och solsken i blick.

Fredagskram

JULTIDNINGSMANIN SLÅR TILL

OCH DETTA ÄR BARA BÖRJAN!

I övrigt tänker jag försöka mig på att göra en Hilde under kvällen.

allt gott därute

lördag 29 september 2012

I min lördagssmak

Paket alltså, paket som anländer, det har varit i min lördagssmak, brandgult och rubin, riktigt höstigt och fint, det är ju nästan så att jag skulle vilja slänga ut dem på marken bland alla glada höstlövsfärger och kastanjer.

Vad som däremot inte är i min smak, det är att bloggen lever sitt eget liv, bilderna och orden hoppar omkring hittan och dittan och inte begriper jag någonting, det gör jag inte.
För övrigt så har takstolarna i garaget gett upp och det är mindre skoj, pappa ska operera bort sitt ena ben, vilket han tar med en stor portion av godmodighet och öser beröm över en fantastisk vård. Otto hund är pigg och glad även om han ser vansinnigt uttråkad ut just på bilden. Det kan vara på grund av fulfurun eller att regnet vräker ner eller att matte sitter vid dumdatorn eller bristen på gammal ost att gräva upp i trädgården. Ja om nu någon till äventyrs skulle undra så gräver Otto ner ost, särskilt sådan där mesig hushållshost, sedan gräver han upp osten igen efter några veckor, när den är riktigt ordentligt lagrad och mumsfilibabba. Otto är en finsmakare av rang.
Annars tänker jag mig nu en bloggenad medan potatis och purjolökssoppan puttrar på spisen. Jag ska ut på liten pilgrimsvandring i morgon mellan två änglagudstjänster och hoppas nu att vandrarna tycker om min soppa och att inte regnet vräker ner.

Kramar och fin lördagkväll!