I går hängde denna lilla raring väldigt löst i garderoben,
som en del annat så hade jag en,
köpt av en Stockholmsraring,
såld till en Skåneskönhet,
inte saknad
för det gladde när Skåneskönheten
klädde i den ungefär 200 gånger bättre.
Men, men
så ville det sig inte bättre än att
den plötsligt fanns på bloppis hos finaste Bina
och plötsligt var den här.
Den kom, sågs och blev hängande.
Knäppt, mycket knäppt.
Så kom då gårdagen
och jag tänkte att nu ska nog våra vägar skiljas.
Men provas först och då blev vi såta vänner,
sådana vänner att vi gick tillsammans på
kalas,
i ett växthus.
Tjoho!
Men nu är det denna som hänger lite löst.
Jagad och efterlängtad,
men återigen,
den blir bara hängande.
Något för lång för mig.
Om någon skulle vara intresserad så
är den till salu för 1500
stl 2
maila på solideva@yahoo. se
vid intresse
Otto undrar vad hans matte egentligen håller på med
när hon egentligen borde ägna sig åt honom.
Kramar
Tror Otto är rättså glad över att slippa ha en garderob ;)
SvaraRaderaHelen!
SvaraRaderaDet är även jag övertygad om även om jag tror att han skulle tycka om en egen garderob om det fanns täcke och kuddar att gosa in sig och en dörr på glänt så att han kunde ligga på spaning.
Kramar till dig
Så fina klänningar!
SvaraRaderaJag skulle gärna hälsa på dem båda. Ja och så förstås dig och Otto.
kramar och gonatt
Lingonberrie!
SvaraRaderaDu är så välkommen till Motala hälsar de, ja Otto och jag också givetvis.
Kramar från Eva
Så svårt ibland och veta vad man vill. Förstår till fullo ditt "velpotteri". Otto ser nog ganska nöjd ut med att matte viftar runt med sina klänningar;)
SvaraRaderaKram
Fiona!
SvaraRaderaDet märkliga är att velandet mest gäller sådana ickesaker, eller tur är väl det.
Otto han tycker om mina Mollysar och favoriten är cirkular någonting, den runda stora galet färglada sjalen, den brukar han riktigt rulla in sig i. Siden däremot är inte hans grej.
Kramar från Eva
Godmorgon!
SvaraRaderaBeteendet känns väl igen! Tur man får för sig att prova en "sista gång"!! Det är ofta då jag inser, Nämen denna raringen kan jag ju inte sälja! Så behåller jag o är nöjd!
Skönt läsa slutet gott även för dig med denna pärla till wrap!! Minns när min inhandlades för då hutlöst dyra pengar. Jag var salig o svävade på små moln av lycka, så vacker tycker jag.
Den har jag fått "stränga order", fniss av maken att aldrig sälja!!
Hoppas du hittar rätt köpare till din vackra blåa långklänning!
Ha en fin dag i solen!
Ps. Otto ser ut som våra flickor när jag håller på! Dvs lätt uttråkade som ser ut o tänka.... Inte nu igen..Ds
Annelie!
SvaraRaderaDet var samma reaktion hos min man som undrade om den var ny och när jag förnekade det så undrade han varför den aldrig hade använts, bra fråga förresten, och jag kunde ju bara säga att vi inte riktigt hade kommit överrens men att vi numera gjorde det.
Våra små djur är för underbara med sina miner.
Kram bästa Annelie