Min oro däremot handlar om blodblandade diareer och vi hade idag möte med bästa veterinärtanten som kollade och undersökte och som frågade och donade och vi fick förhållningar och medikamenter för Otto, jag vet nu inte vad han tycker men husse och matte ska följa dem till punkt och pricka. Ja, ni märker här att jag har full tillit till hennes kompetens och Otto tyckte om henne och då är det en bra veterinärtant. Ja, så ska vi dit på måndag igen för återbesök. Men fylld av oro är jag och det är just den oron för en älskad Otto som är baksidan av att leva tillsammans med djur, men all glädje det ger väger upp ängslan. Att som ikväll ligga med Otto i famnen på soffan, höra hans andetag när han sover, smeka de lenaste av hundöron, tassarna som rör sig lite, då känner jag en stilla lycka som är oändligt mycket större.
Ja och så har faktiskt Otto varit lite hjälte idag. Vi mötte en liten Cavalier king charlestik under vår promenad och hon hade svårt att gå. Det visade sig att hon hade blivit attackerad av två hundar och så illa biten för en vecka sedan att man inte trodde att hon skulle klara sig. Hela sidan på henne såg ut som ett enda ihopsytt lapptäcke och hon var stel i ena sidan. Nu var hon ute på sin första lilla promenad och hennes husse och matte ville först inte att hundarna skulle hälsa på varandra men så fick de då göra det i alla fall och det var en syn det. De stod stilla och nosade på varandra, viftade på svansarna och "pratade" en bra stund. Jag är övertygad om att de berättade för varandra och den lilla tikens matte och husse var överlyckliga för de trodde inte att hon skulle våga närma sig andra hundar.
För övrigt hade jag ju tänkt att träffa skönaste Mollyvännerna nere i Skåne idag men Otto fick prioritet. Sånt är livet. För övrigt igen har jag visst någonting som kallas semester.
Kramar på er därute.
Klart vovven går före! Det är skitjobbigt när djuren blir gamla, man vet ju att det händer förr eller senare men det är ju inte lättare för det. Kram till er båda!
SvaraRaderaJosanne berättade om Otto. Usch det är oroligt när de blir sjuka och det som är ännu värre kommer man inte undan. Så skönt att ni har en bra veterinär ! Då sak du se att hon kan hjälpa Otto.
SvaraRaderaMassor med kramar och så ses vi snart hoppas jag
Såklart skall vovve prioriteras! Verkar ju som att veterinären har bra koll och det är ju alltid betryggande! Hoppas vi får tillfälle att ses en annan gång och njut av semester´n. Klem
SvaraRaderaÅh, så superjobbigt. Jag kan riktigt förstå hur ni har det. Men sån tur att det varkar vara en bra veterinär som ni verkar känna tillit till och som Otto gillar. Veterinären har nog redan sagt det, men jag upprepar i alla fall att blodiga diarréer är inte jätteovanligt, och oftast hittar man inget fel utan det går över after lite diet o "magvila". Min hund har haft det några gånger (en gång blev hon inlagd med dropp något dygn). Så vi får verkligen hoppas att det är nåt sånt som spökar, och inget värre. Och vad skönt för den lilla sårade tiken att få träffa en sån fin snäll herre som Otto, det betyder jättemycket efter det hon varit igenom. Man blir alldeles tårögd.
SvaraRaderaHoppas nu att allt vänder till det bättre. (fast det hade varit jättekul att träffats idag, men det finns ju massa andra tillfällen!!!) Kram
Linda!
SvaraRaderaTack för kramarna till oss, det värmer ska du veta.
Fengxumamma!
Om du visste vad jag har sett fram emot att träffa er men ibland går det inte som tänkt. Det kändes som en riktigt god veterinär och det är bra. Kramar
Flipfloppan!
Jag hoppas också att vi får synas någon gång framöver, just nu är det Otto och en mängd små bebisar som ska döpas. Kramar
Annika!
SvaraRaderaDet värsta är att det inte har gått över för oftast gör det ju det utan det har varit så här nu en tid och nu provar vi någonting nytt. Han har ingen feber och tycker om att gå på promenad och det är ju positivt. Hoppas verkligen vi får möjlighet att träffas.
Kramar
Tänkte en massa på er idag! Och det låter ju klart hoppfullt. Så skönt med en bra veterinär också. Fortsätter att hålla alla tummar, tår och tassar här!
SvaraRaderaOch vad glad jag blir att läsa om mötet med lilla hundflickan, fast ledsen såklart för vad hon råkat ut för. En mardröm!
Du var saknad idag men Otto går före och såväl Skåne som vi finna ju kvar för en dejt en annan dag istället.
Försök nu att njuta av semestern också så mycket ni bara kan!
Massa Kram och nospussar till Otto från Ajax & Freja!
Förstår så väl din oro! Klart man blir orolig också för de fyrbenta familjemedlemmarna. Jag håller alla tummar jag kan för att Otto ska hämta sig, och Berit håller klortna :-)
SvaraRaderaStor kram
Alltid jobbigt när djur blir sjuka...krya på dig Otto.
SvaraRaderaHär i Thailand ser jag så många skruttiga hundar....som ingen tar hand om.
Kram Titti
Josanne!
SvaraRaderaOm du visste vad glad jag blev över att höra din röst, mera sånt. Ja nu är det att vänta och hoppas på att han bättrar på sig och att det inte är någonting alltför allvarligt. Den här helgen är det dop men sedan blir det några lediga dagar innan jag vickar för maken, hur är jag funtad egentligen. Kramar!
Oslotigern!
Berits klor och dina tummar, vi tackar och Otto skickar nospuss till ulltussan. Kramar på er
Titti!
Ja, fy för alla dessa stackars djur som ingen bryr sig om, jag lider bara jag tänker på det. Kramar
Hoppas det blir bra med Otto! Kramar!
SvaraRaderaSåklart lille Otto går före! Vi finns kvar.
SvaraRaderaJa när de blir gamla blir man ju än mer orolig för dem.
Det blir så uppenbart att de är äldre.
Härligt med mötet hundarna emellan och att de fick berätta lite om sina krämpor för varann.
Fy så jobbigt, värst att inte veta om det är något farligt eller om det går att bota snabbt. Hoppas det ordnar sig.
SvaraRaderaJag har kollat min mail och jag har inte fått någon mail från dig sen i våras då jag köpte din turkosa tunika.
Maila mig igen, då blir jag så glad.
Stora kramen
Helen!
SvaraRaderaJag hade sett så mycket fram mot att träffa er men det finns förhoppningsvis fler gånger.
Det var så uppenbart att de brydde sig om varandra, hundarna alltså, för att inte tala om glädjen hos husse.
Och ålderdomen den kommer för våra älskade djur och ändå finns det nyfikenhet och upptäckarglädje. Kramar
Maria/Javabönan!
Vi mailar och hörs av och rätt vad det är så tar jag bilen och drar uppåt. Kramar på dig
Usch så jobbigt! Fick en klump i magen bara av att läsa rubriken! Hoppas nu ni får ordning detta! Ja den ständiga oron är ju baksidan helt klart. Men det är ju så när man får barn också. Man inser att oron blir ens följeslagare.
SvaraRaderaUndrbart att höra om hundmötet. Det betydde nog mycket för att bygga upp självförtroendet. Ibland önskar man att man kunde höra vad de säger!!!!
Kram Nena
Nena!
SvaraRaderaJa den där oron den följer med en i livet men jag tänker att livet vore bra trist om det skulle levas utan nära relationer, vare sig det handlar om djur, vänner, barn, släkt. Om rädslan för förlusten får en att låta bli närheten så blir det bra tomt.
Du skulle bara ha sett det där två, det var som om de berättade för varandra, ett underbart litet möte där på promenadstråket.
Kramar från mig och Otto
Hej bästa BÄSTA Eva!
SvaraRaderaStort tack för väldigt värmande ord om Dessi och jag förstår precis exaktemente vad du talar om när du skriver om Otto.
De är så kärleksfulla så kloka varelser så man nästan blir gråtfärdig bara man tänker på dem. Söta söta vovvar.
Vår Dessi kunde vara en riktig bitchvovva mot andra hundar men med åren blev hon istället, precis som Otto en omhändertagande gammal dam som gärna tog hand om de små liven som av olika anledningar var rädda för andra hundar.
Som sagt, de är så kloka.
Kram
/Carina