Hemma igen efter ett par dagar i Rom tillsammans med maken. Den eviga staden där det hektiska och det lugna finns där sida vid sida. Bedagad skönhet som i vårt hem under ett par dagar, helt nära Spanska trappan. De två bilderna visar delar av taket i vårt rum. Jag fullständigt älskar det där slitna, lite lätt skönhetsförfallna, skavda, blekta och ja, jag är något av en ruinromantiker. Tyvärr är jag eländigt dålig på att ta bilder när vi är på resa.
Duva på fontän
Liten söt elbil utanför en av Roms bästa vinbutik.
Jag tittade på bilen och maken handlade, haha det lite roliga är att
maken tycker det är så trevligt att samla och bjuda på vin men han dricker inte själv.
Men söta bilen hade jag gärna tagit med mig hem som minne.
Hemmet var extra vidrigt tomt när vi kom hem.
Men Otto finns här hemma nu i en fin urna med tänt ljus framför.
Nu blir det bloggenad, det är märkligt att efter ett par dagar frånvaro så blir saknaden efter att kika in hos er alla andra stor.
Vad mysigt med en liten resa. Den där bilen är det gulligaste jag sett i bilväg någon gång:) Ja, huset blir verkligen tomt när man förlorat en kär vän.
SvaraRaderaKram
Hej!
SvaraRaderaVisst är den en sötnos, den lilla bilen. Det är skönt att åka iväg några dagar och för oss är det enda tillfället att vara lediga tillsammans. Kramar
Vilken bil!! Förstår tomheten, att komma hem utan att ha nån liten vovve där......
SvaraRaderaKram
Åhhh ni verkar till att ha haft underbara dagar....Rom är ju en fantastisk stad=)))
SvaraRaderaJa jag vet ju allt för väl hur det känns att komma hem till ett tomt hus....saknaden är enorm<3<3<3
Änglakramar Maria
Rom är ju bara så underbart! Ett ställe jag gärna återvänder till. Förstår saknaden.
SvaraRaderaMin ena hund försvann härom kvällen och jag var halvt hysterisk ett tag (och den andra jycken med) men sen kom han gående som inget hade hänt...
Kramar
Linda!
SvaraRaderaJag tänkte att jag kunde kanske ha kört hem den...Kram
Maria!
Ja, Rom är underbart och fötterna blir trötta.
Skickar en tanke till dig som har det likadant.
Kramar
Fiona!
Jag förstår dig fullständigt, man förgåsav oro, skönt att han kom hem.
Kram från Eva