Pelargonpyssel och klädfunderingar i februarisol

 Ledig dag idag och det är skönt men lite jobb blir det allt ändå, det blir det mest varje dag och det är som det ska. Solen strålar och det droppar från taken, fåglarna kvittrar, Otto sover efter långpromenad och livet känns så där behagligt som det gör vissa dagar. Och vad kan vara bättre en sådan dag än att plantera om pelargonen. Tyvärr har jag inget bra ställe för vinterförvaring så en del av dem har trängts på gästtoaletten tillsammans med gästerna, jaja det är som det är och jag föreslår älsklingen att antingen behöver vi köpa ett pelargonhus eller så bygga in joddlarbalkongen till en pelargonveranda. Han måste välja ett av alternativen eller hur? Jag hoppas också att ni lägger märke till den kultiga tapeten som jag tycker förträffligt mycket om.

 Annars så fortsätter mitt evighetspyssel med garderoben, funderar på att fota mina persedlar ett efter ett, resonera lite omkring dem, hur de fungerar eller inte fungerar för mig, är det jag eller inte osv. Först ut är klänningen som jag gifte mig i en strålande septemberlördag så den går ju inte ens att fundera omkring. För mig är den här klänningen bara förknippad med kärlek, tillit, glädje, önskan om ett liv tillsammans med en man som jag älskar innerligt mycket. En klänning som för alltid kommer att inta hedersplatsen i min garderob, dessutom en av Odd Mollys vackraste klänningar enligt mig men så är jag ju partisk.

 Gillar allt med den, enkelheten trots spetsar, lite volanger, silvertrådar och det lilla visdomsordet i nacken.

Nej, nu ska jag iväg för att köpa jord och fortsätta med mitt pelargonpysslande.


Kramar i fredagseftermiddagssolen