Inredningsduktiga och ordningsduktiga bör titta bort här och nu, för så här bedrövligt ser det ut hos oss i förrådet just nu men idag är det den stora dagen när jag ska kavla upp ärmarna och ge mig in i detta bisarra virrvarr av kartonger och pryttlar. Anledningen eller möjligtvis bortförklaringen är att jag bodde i 250 kvm. prästgård med gigantkällare och torn när jag träffade älsklingen med villa på 158 kvm utan gigantkällare men med litet förråd. Prästgården är inte längre prästgård utan församlingshem som kanske blir kontor.
Nåväl när jag flyttade hem till maken blev det liksom bara så här bedrövligt i förrådet, mycket vräktes in och dessutom fyller barnen gärna på med kartonger. Men nu minsann så ska jag ge mig in i detta virrvarriga kaos.
Inte nog med det utan den här lilla raringen ropar högt på mig att den är hungrig och behöver få lite damråttor i sin mage och den har minsann sett några riktiga gigantiska saker, jaja. Kan någon människa förklara hur det kommer sig att även om man knappt är hemma så behövs det ändå städas. Stort mysterium att lösa.
Som tur är så är det riktigt roligt att städa men roligast av hemmasysslorna är nog att stryka, det finns ingen annan gång jag får så bra tankar.
Annars kanske jag bara ska stänga förrådets dörr, ignorera elektrolux och ägna mig åt en liten nostalgitripp i Katitziland. På väg till och från Gotland stannade vi till hos mina föräldrar och jag fick med mig ytterligare en bunt böcker med hem och bl a. några av Katarina Taikons böcker om Katitzi. I dagens läge med den situation som Romerna lever i borde nog alla läsa böckerna om Katitzi och hennes familj. För mig personligen blev det även en minnenas nostalgitripp då jag kommer i håg Katarina och hennes syster Rosa från det jag var barn. De var ibland gäster hos min mormor och hennes man (min morfar dog mycket ung så honom har jag aldrig träffat) och han var mycket engagerad för romernas sak under sitt liv. Jag måste nog rota i gömmorna hemma hos mina föräldrar för där ska det finnas mängder av klipp och material från den tiden.
Jaha, nu sätter jag fart och någon dag kanske jag kan visa upp ett betydligt snyggare förråd.
Kramar till er.
Lycka till med röjandet eller läsandet!
SvaraRaderaKram Titti
Åhh ja. Katitzi ja. När jag var liten brukade jag med mitt udda namn bli kalad just det. Fast mitt namn egentligen är ryskt. Och virrvarret känner jag igen. Som sagt hade vi en megastädning här igår och är nu snart klara för det tiotalet gäster som kommer i eftermiddag. Allt vi inte kunde placera kastades dock in i arbetsrummet med stängd dörr. Hopplöst. Ha en fin lördag! Kram
SvaraRaderaTitti!
SvaraRaderaTack så mycket och jag har kommit fram till att det blir nog både lite röjande och lite läsande. Den brandgula lilla saken överlåter jag med lätt hjärta åt maken. Kram och trevlig lördag.
Katinka!
Stängda dörrar kan vara en välsignelse ibland och sedan får man bara hoppas att gästerna befinner sig på rätt sida om dörren.
Kramar till dig och ha en riktigt trevlig lördag.
Usch ja, känns alltför väl igen!! Roligt dock när man ibland "fyndare" i sin egna källare eller förråd, fniss. Undrar ibland hur man är skapt egentligen! För trots röjningar emellanåt så växer det där berget tills sig ändå..av sig själv liksom. Jag är mycket tacksam över dörrar att kunna stänga!
SvaraRaderaHa en fin lördag o ta det lite försiktigt..lite i taget!
Kram
Annelie!
SvaraRaderaJamen så är det ju, hittade just en gammal högt älskad vas från min mormor som jag undrat var den har tagit vägen. Men sedan hittade jag en trasig vattenslang, rostiga mejslar och annat i den stilen och det är tur att det finns soptippar att åka till.
Det där berget, det växer bara man vänder ryggen åt det och jag tror att det växer av sig själv.
Kramar till dig och nospussar från Otto
Här flyttade vi från 80 kvadrat i Stockholm till 100 här i Skåne men nog lyckades det ändå samlas kartonger i källaren.
SvaraRaderaVissa inte ens uppackade sen 2006...
Behöver man de sakerna kan man då undra? Men i sommar ska det ske för väggarna behöver ny puts och då måste kartongerna ut ;)
Helen!
SvaraRaderaSå rätt du har, det är så mycket av det som ligger staplat som vi verkligen inte behöver. En del går raka vägen till soptippen, andra packas direkt ner i lådor som skänks vidare till ungdomarnas loppis, ungdomar i makens församling ordnar loppis och skänker pengarna vidare till något bra ändamål.
Några saker har hittats som jag har saknat och letat efter men det mesta behöver vi ju faktiskt inte. Undrar över varför en trasig vattenslang inte hamnat på tippen i stället för i en flyttlåda.
Kram och ha en fin lördagkväll.
Vi flyttade till större, men tyvärr står det mycket i lådor fortfarande i källaren. Nu blev jag i alla fall inspirerad till att ta tag i lådorna här med, tack:)
SvaraRaderaKram
Hilde!
SvaraRaderaDessa lådor som så lätt blir stående, själv blev jag så illa tvungen att börja röja då mellandottern med pojkvän kommer hem från Vadsö snart och vi behöver få fram ett par lådor som är hennes. Tänkte att de inte behöver klättra i värsta röran.
Kramar
Katizi-böckerna läste jag med som barn:) Och den där röran uppstår ju av sig själv;) Kram
SvaraRaderaLinda!
SvaraRaderaJamen du begriper fullständigt, röran bara förökar sig av sig själv. Det kan inte vara vårt fel. Kramar