MÅNDAGENS SPARHUND OCH ÅTERVINNINGEN

 Ytterligare fem hundralappar i sparhundens mage trots våffelkoma i går, det känns som om jag har fått in rätt flyt men vågar verkligen inte studsa av alltför stor glädje än men det bästa är att jag känner mig så mycket piggare och har mer ork. Det är en mycket lång väg att gå än, ja i dubbel bemärkelse då, men små steg i rätt riktning så.
Egentligen, bara så alla vet var jag står i detta så spelar det faktiskt ingen roll hur vi ser ut eller vad vikten på vågen säger, det är inte det viktiga, det viktiga är faktiskt hur vi är mot varandra, lite hyfsat snälla och vill varandra väl. Att jag sedan behövde förändring är en helt annan sak. När jag kände att kroppen inte orkade längre så var det inte bra, när det blir alltför mycket kanelbullar,tårta och landgångar så klarade inte min kropp av det och det har funnits nätter då jag inte sovit av för mycket av sånt. Så för mig var det ett akut beslut att ta. Det var nu eller aldrig kändes det som.

 Annars är måndagen fylld med lite jobb och lite annat som en tur till återvinningen med min lilla bil full med  bråte. Så skönt det känns att bli av med massa onödigt skräp som trasiga trädgårdsslangar, brödrostar och ja, ni vet hur det blir.

 Jaha, det gjorde jag.

 Men nu är jag ju inte en sämre människa än att jag tömde bilen på bråte för att raskt åka hit.

Är jag nu en loppismänniska så är jag. 

Dessutom är det klimatsmart och pengarna går till bra ändamål.

 Väl där så tittade jag på dessa, funderade och lät dem vara kvar...

 Hur många soffbord kan man ha egentligen?

 Här uppstod tycke, gillade det blåvita kaklet och kanten kanske kan målas eller poleras lite.

Insåg när jag var där att man kan ju köpa marmorbord tokbilligt och använda skivan till helt andra saker istället. Fundera och tänka.

Sedan lyckades jag givetvis få med mig lite hem samt göra en god gärning.

Mer om detta senare, nu är det dags för synundersökning och Ottonad.

Kramar till er!